torsdagen den 26:e augusti 2010

je t'aime moi non plus.


Såg Gainsbourg (vie hëroique) och jag önskar verkligen att jag kunde säga att den var helt jävla amazing och att det är ett måste för alla som tycker om någonting vettigt här i livet. Men jag vet inte. Jag har en förkärlek för Gainsbourg för att han var en sådan strulpelle som alla avgudade. Samtidigt har jag svårt för honom sedan alla parisare jämt pratade om vilken pinsam gubbe han var under sina sista år/decennium. Filmen följer Gainsbourg från vagga till grav. Från att han hette Lucien Ginsburg, via alla kvinnor, till slutet då han mest svamlar. Det är ofta ganska förvirrande om man inte känner till hans liv. Karaktärerna presenteras inte och en dataanimerad version av hans andra jag, som han för en inre dialog med, förbryllar på det där typiska franska viset. Så som fransmän älskar att göra film och som sällan är lyckat. Fantastiska skådespelarinsatser dock, helt fantastiska. Om jag riktigt kan förstå varför filmen blev hyllad och lyft till skyarna? Njae.


Men alltså, Serge kommer alltid att vara Paris. Och lite som att jag kan tycka att Thåström är råsexig så kan jag tycka det om Serge.

0 comments:

Skicka en kommentar