tack och hej.

Så var det dags för bokslut.

Det har varit en jävla resa och ett fantastiskt (nästan) år med den här bloggen. Jag har bott i Paris och Stockholm. Rest till London och bilat i USA. Hunnit med några skiddagar i Åre och en massa helger i Uppsala. Det har varit magknipsskratt och tårar, långa nätter och dagar fyllda med äventyr. Högt och lågt och väldigt fint.

Men nu är det dags att ta steget vidare, så vi syns i den nya bloggen istället. Nytt nytt och spännande spännande är livet!

Puss!

Uppdatering: nu ska länken till den nya bloggen fungera!

en ny början.

Åh. Kom fram till Uppsala och strosade till institutionen med Vici och anmälde mig till seminariegrupp 12, förbi Stockholms nation och sedan gick vi till universitetshuset för att där springa in i nästan alla Paris-tjejer och mingla runt på mässan. Sedan var det reccemottagning i aulan, som liknade Sorbonne, där det bjöds på traditioner och tal. Solen tittade fram så vi alla gick och lunchade tillsammans och nu är jag på väg hem.

Åh vad jag kommer att trivas fint. Alla är klarögda och taggade. Känns så konstigt att staden jag har besökt i snart fyra år nu blir mitt hem. Och vet ni vad? Imorgon blir jag sambo!

destination #32.

Det finns nog ingenting som är så stressande som förändringar utan förvarning. Man bygger om på Centralstationen och först hittade jag inte ut på perrongen för den vanliga vägen var avstängd och sedan visade det sig att jag fick löpa över halva stationen för att köpa en biljett då man hade stängt alla närliggande biljettautomater. Men nu är jag på väg till Uppsala för att hosta mig igenom välkomstdagen på uni.

je t'aime moi non plus.

Såg Gainsbourg (vie hëroique) och jag önskar verkligen att jag kunde säga att den var helt jävla amazing och att det är ett måste för alla som tycker om någonting vettigt här i livet. Men jag vet inte. Jag har en förkärlek för Gainsbourg för att han var en sådan strulpelle som alla avgudade. Samtidigt har jag svårt för honom sedan alla parisare jämt pratade om vilken pinsam gubbe han var under sina sista år/decennium. Filmen följer Gainsbourg från vagga till grav. Från att han hette Lucien Ginsburg, via alla kvinnor, till slutet då han mest svamlar. Det är ofta ganska förvirrande om man inte känner till hans liv. Karaktärerna presenteras inte och en dataanimerad version av hans andra jag, som han för en inre dialog med, förbryllar på det där typiska franska viset. Så som fransmän älskar att göra film och som sällan är lyckat. Fantastiska skådespelarinsatser dock, helt fantastiska. Om jag riktigt kan förstå varför filmen blev hyllad och lyft till skyarna? Njae.

Men alltså, Serge kommer alltid att vara Paris. Och lite som att jag kan tycka att Thåström är råsexig så kan jag tycka det om Serge.

torsdag.

Det finns ju trevligare sätt att börja dagen än att gå till tandläkaren och borra. Det finns trevligare sätt att spendera dagen på än att packa. Jävlar vad mycket kläder jag har! Först nu fattar jag vad folk har pikat mig för. Jag skulle utan problem kunna ha en ny outfit varje dag i ett helt år, så mycket toppar/klänningar/skjortor/tröjor/kjolar/byxor/shorts/etc har jag. Det är nästan pinsamt. Men jag hittar inga överraskningar i garderoben utan alla är älskade favoriter, inga felköp. Nu har jag rensat bort en fjärdedel, en fjärdedel får stanna kvar i Mälarhöjden och två fjärdedelar får följa med. Jag har ingen aning om hur vi ska få plats med allt. Men det är ett senare problem.

#val2010.

Min lillebror tittar på debatten och uttrycker sig rörande vänsterblocket: "När Borg gissade fel på prästostpriset blev vänstertanten helt rabiat".

Ja, de har ju en tendens att hetsa upp sig över fel saker.

avskedsfestligheter och king of africa.

Missing in action. Lördagen tog totalt knäcken på mig och jag har numera 38 graders feber och hostar upp lungorna – men det var värt det.

I lördags kom vännerna hem till mig för gin-drinkar, rosévin, skratt och tjatter. Vi lyssnade på gamla godingar, nya favoriter och jag mumsade på den lilla plättbakelse som Lova hade gjort själv. När klockan blev halv två-någonting så snörde vi på oss våra högsta klackar och begav oss till Spy bar för att dansa till stängning. Och som vi dansade. Jag kan inte minnas senaste jag dansade så intensivt, kanske för att King of Africa spelades och vill alla lekte lejon, eller kanske för att det bubblade i blodomloppet. Avrundade vid nollfem med cheese burgare och skrattade åt en politiker med för mycket alkohol under västen och en padda under armen. Åt upp resterna av min nattmat på trappan utanför huset och sög in känslan då solen gick upp över Mälarhöjden. Älskar älskar älskar sådana nätter.